Ur malignt idiom

Dessa texter utgör ett utdrag ur en skrift (http://www.sics.se/~piak/poesi/Idiom/) jag arbetade med under andra halvan nittonhundranittiotalet och färdigställde 2004. 

Utgångspunkten var den typ av språkliga former som brukar benämnas stående uttryck eller idiomatiska former.  Att formerna var elakartade (maligna) skulle ses som ett uttryck för en, om man så ville, “sjuklig” nedbrytning av de språkliga strukturerna och konventionerna, i samma mening som en viss sorts humor brukar benämnas “sjuk”. 

Delar av materialet uppbärs av en rytmisk eller vokal form snarare än ett givet semantiskt innehåll. Glidningar mellan sådana former och innehållsliga associationer är element både i  den arbetsmetod (dissociation) jag använde, och i den överrumplande, bitvis stötande och i bästa fall förlösande effekt jag då eftersträvade.

piak

& svårt hömör

— Ett humör!
    & humor!
    Eh’ tumör!
— Hrrh, ni är drabbad
    av hur mår?
— Hhh ja, jag har drabbats
    av et thumör.
— Svårt thumör!
    Etc vårt humör.
    Ett svårt humör.
    Ja, han hade ett
    sår thumör.
— Ja, det är sån’ där
    svåår humoor.
— Nej, men ett svårt humör!
— Nä nu ä’ du läskisk!
— Låt oss då ta nån’t’ läskande!
— Pågå!
— Vad sägs om en
    dekanterad fest ish?
— YukK!
— Fesk isk som e så gått!
— Je suis un fe’tish.
— Du e’ju skojsjuk!
— Varför sköt ni er man med en pilbåge?
— Jag ville inte väcka barnen.
— Var träffade ni er man?
— I ögat.
— Två bagare å’ en smet.
— En fet å han sprack.
    En lat å han’ s’ lapp.
— Bränn bröstföderskorna nu!
— Jag suger fett.
    Jag suger dina feta läppar.
— Ja’goda’!
    Skulle ja kunna få
    fy’ra kilo arabister?
— Nej det är min ister.
— Jag träffade en
    hög bystad kvinna.
— Sär skro!

Nä de’ du …

— Här är vi nu …
— Här ja!
— Nu är vi här.
— Är ja!
— Du ärar!
    Du är ärig.
— Jag det är, ja!
— Ja det är det du som är.
— Försöker du vara rolig nu igen?
— Nä de e du som e’ o roli’.
— Nej, här är det är jag som är skämd!
— Härsket fett.
— Aj, Aj! Vad ont det gör!
— Nej, nej, det är du som e’ ond.
— Vem sköt Palme?
— Nej, det är du som e skjuten.
— Vem skjöt Palm eh?
— Nej det är du som e’ Padme.
— Ja, ja, envar präst i si’ kyrka!
— Inte alls, jag e’
    anhängare av alla kyrkor.
Mala mala hare, Krsna …
— Händ i hörnet!
— Kul låt!
— Nej de’ du som ä kul.
— Ä’ du som ä’ ä’ten?
— Konsti’ musik!
— Nej, det ä’ du som ä’ konst i.

Mån’i’sken

— Jag lider av begränsad pannbredd.
    Jag lider av en svår skada i monismen.
— Jag är helt o enig.
— Du har delvis rätt.
— Helt i nödan.
— Så fort som onödigt.
— Ja, ja’ sköt av me’ memisken.
— Ja, ja’ stuka pannbenet.
— Ja, jag jagären jagad.
— Jag, det ‘ar ja.
— Nej nu är du ärrig!
— Nä de du som e kär i är.
— Det är min egen skap!
— Vi våriga!
    Nej, ja me na’,
    ni niiga.
— Felvetet!
— Nej flervetet.
— Helvetet!
— Envetigt.
— Nej, flervetet.
— Såm’vetet.
— Påvätet.
— Ja, ochavätet (O blat).
— Kvid! Kvalsterbo!
— Kvid kvädet!
— Jag är intet.
    Bakom den o genom
    trängliga fasa den är jag,
    inte.
Ja, de’e min märklighet.
— Du tror att due’du
    men du har fel.
    Due’ja.
— Felt hel.
— Jag är helt enig.
— En enig enigast.
— En enigare ångnigast.
    Lättkokt balt!
— Sär-säj.
    Sär sig.
— Hav av dig!
— Sätt dig i sär!
— Gå i tu!
— Spräng deg själv,
    en kurs i 4 bitar.
— Ur deg är leden!
— Ur väg är dig en!
— Hur kan du vara ensann,
    när du är alla, sammerligen?.
— En är är en enär.
— Blå bär.
— Såni begår handling?
— Iblandning.
— Hur bär du dig åt?
— Själv beläten.
— Hur bär sås?
— My mine is mind.
— En få tro på en. Själv!
— Ja van’te me vet en om e’.
— Ibland vettja ‘nte …
    Ja vet ‘nt’ lätt!
    Ja vet’ja’nt’ allt
    ja’nte vet
    än’nu.
— Ibland förstår ja’nte (yr bris).
— Ja’e’ fullständig mål ös.
— Vem är det som frågar sig
    vem det är som frågar
sig som frågar sig som?
— Ömsom öm som, Aj!
— Some ‘I!
— I some am.
    I sam. En som är.

Alliterat
— Mitt sprh
    Mitt schprå
    Mitt språkbrk …
— Han bah…
    Han bah bhlandsplåkih.
— Ibland språklig.
— Löjligen, iblandspråkig.
— Kan-ske’ig.
— Svårt kantagen.
— Ibacktappad.
— Kantstötligen.
— Olagt lik ligger illa.
— Folk-likt lagt ligger.
— Hon läste andlös (lem läs ta)
    lusen av’an.
— Ta’råm!
— Fan ‘an ‘an för’e!
— Got to get
    gotget a
fatware upgrade.
— Ut! bröt han.
— Så, var sår!
— Aj, aj!
    Jag fick ont i värktyget.
— Åh hon mah, å hon mah!
— Alingh ära.
— Man ‘ar vamanäter,
    maneter,
    et ty’ ether
— Sa’ru invikningsminister?
— Fi, Fli’, Fli’h’
     …, ja ‘na flick,
     … a’na’ nya
    flickor måste
    nigas in.
— Hargärna!
    Ja menar har hjärna.
— Haru harhjärna?
— Gärna!
— Har?
— Hellre än hjärna,
    än ingen, gärna!
— Trolig ur in
    för giftning.
— Boll-mört!
— Pås-löja!
— Abhorre!
— Outandligen.
— Han e’ inandlig.
— How spiritual!
— Andatligen.
— Helt eliga.
— Oh hela halva!
— Åkalla inte …!
— Oh tydlig!
— Bakslagning.
— Når näsan tända fram…
— Hålrums-trålning.
— Ha’ru ‘ål i munnen!
— Malignt idiom e’no
    svårförgätet.
— Fårförätet?
— Fårbeläten?
— Förät mig ej! (pha go)

av Per “piak” Kreuger