DEN TALANDE HUNDEN - Lågsniff av ÅKE HODELL

Datum: 
29 Nov 2008 - 19:31

Den Talande Hunden är ett Stockholmsbaserat poesi- och elektronikkollektiv, som har varit verksamma i sin nuvarande form sedan 2005. Den Talande Hunden kombinerar gruppimprovisationer med rak
högtalarmusik och uppläst poesi. Uppförandet av Åke Hodells Lågsniff är det första återskapandet av äldre, befintligt verk som gruppen åtar sig - det är även det första återskapandet av ett Hodellverk sedan
hans bortgång.
Lågsniff hade urpremiär 1964 på Moderna Museets Svischkvällar, och gavs efter det på Pistolteatern i Gamla Stan 1965. I rollerna fanns Åke, Bengt-Emil Johnsson, Torsten Ekbom och Leif Nylén.

I rollerna:
Poeten: Magnus Bunnskog
Piloten: Martin Vind Zettersten
Signalisten: Per Magnusson
Mekanikern: Emma Lundenmark

Klangregi: Mattias Sköld

Åke Hodells sceniska verk Lågsniff hade urpremiär 1964 på Moderna
museets Svischkvällar, och gavs efter det 1965 på Pistolteatern i
Gamla stan med Åke Hodell själv i rollen som Poeten Carlos Álvarez. I
övriga roller fanns författarkollegorna Bengt-Emil Johnsson som
Piloten, Torsten Ekbom som Signalisten och Leif Nylén som Mekanikern.
I de två mindre rollerna som flygvärdinnor medverkar (i den
filmatiserade versionen) Sissi Nilsson och Elisabet Nylén. Rollistan
har även involverat Hans och Bengt af Klintberg istället för
Johnsson/Nylén.

Den kritik Åke Hodell riktar mot Francos diktatur är representativ för
Hodells konstnärsskap i stort, som genomsyras av pacifism och
påvisande av krigets meningslösheter. Efter att själv ha överlevt en
flygplanskrasch i Skåne 1940, vilket även omintetgjorde planerna på
att fortsätta som stridspilot (eftersom han fick tillbringa de närmast
följande åren på sjukhus), fick Åke Hodell kontakt med Gunnar Ekelöf.
Denne försåg honom med listor på litteratur, och piloten skolade om
sig till poet under Ekelöfs försyn. När Åke Hodell debuterade 1953 med
diktsamlingen Flyende pilot där hans pacifism är tydligt uttalad, var
formspråket omdiskuterat och egensinnigt. Men Hodells egentliga
genombrott kom först under 60-talets mitt, då han kom att representera
det nya med text-ljudkomposition och även började uppskattas för sina
sceniska kvaliteter, däribland med verket Lågsniff.

Carlos Álvarez var en öppen motståndare till Francodiktaturen och satt
fängslad flera gånger. Hans dikter var förbjudna i Spanien fram till
1970 men publicerades runtom i Europa. Även om Álvarez poesi med åren
blivit mer inåtvänd, har han fortsatt att vara en skarpögd
samhällskritiker. På svenska finns urvalsvolymen Ord som piskor (1964)
och diktsamlingen Papper funna av en fånge (1966).