Boken - Förord

FYLKINGEN - Ny musik & intermediakonst
Sextio år av Radikal & Experimental Konst, 1933 - 1993

Förord
av Teddy Hultberg

I sitt förord till jubileumsboken om Fylkingen (1959) citerar Gunnar Larsson första paragrafen i föreningens stadgar:

"Föreningen, vars firma är Fylkingen u.p.a., har till ändamål att genom offentlig konsertverksamhet främja allmännhetens intresse för och kännedom om den intimare konsertmusiken, framförallt den nutida med tonvikt på den inhemska produktionen, samt de områden av äldre musik, som icke synas bli tillräckligt väl tillgodosedda i det övriga konsertlivet."

Föreningens firma har inte förändrats sedan dess, men idag är Fylkingen en förening för ny musik och intermediakonst och med följande målsättning:

"Föreningens ändamål är att främja det radikala och experimentella konstnärliga arbetet samt medlemmarnas intressen, såväl konstnärliga som sociala och ekonomiska."

Är det fortfarande samma förening, kan man undra?

Jag tror att orsaken till att betrakta Fylkingen som en förening med 60 år på nacken, ligger i det faktum att man redan från begynnelsen bestämde sig för att hålla fast vid principen - att ägna sig åt det som borde göras och som inte tillgodosågs av andra institutioner och föreningar i konsertlivet. I enlighet med det mottot har också innehållet i verksamheten succesivt omformats under åren. Parallellt med förändringarna i musiklivet blev genrer både avförda och tillförda föreningens eget verksamhetsområde; en inte alltid smärtfri process för de inblandade...
men kontinuiteten i Fylkingen heter förändring.

Mot denna bakgrund är det inte lika märkligt att Fylkingen, efter 60 år, inte formaliserats som institution. Fylkingen har inte överlevt sig själv, och kan därför stundtals förefalla att ha en något diffus estetisk profil, hållning, linje... men det är kanske priset för att inte förstelna.

Vad som är Fylkingen, råder det därför delade meningar om bland de olika konstnärer som konfronterar varandra på Fylkingens arena, men för det mesta är det fråga om variationer på ett och samma tema.

Fylkingen har sedan förvärvet av den första egna konsert- och repetionslokalen, i f.d. biografen Facklan på Östgötagatan i Stockholm (1971), blivit en mötesplats för experimentella/undersökande konstnärer från skilda områden, där man kan pröva nya ideer och nya samarbetsformer; starta tillfälliga projekt eller forma långvariga allianser. Fylkingens format, arbetsordning och minimala byråkrati har gynnat det möjligas konst, och gjort mycket möjligt.

För andra har Fylkingen utgjort en passage där man tagit emot flera bestående intryck, men under en kortare (ofta mer experimenterande) period av sitt skapande. De medlemmar som under åren strömmat genom föreningen, och det är åtskilliga, har alla sina egna uppfattningar, syn-punkter på vad Fylkingen "egentligen" är eller borde ägna sig åt.

Ser vi trettio år tillbaka i tiden så var Fylkingen nämast liktydigt med elektroakustisk musik, men texten på väggen har skiftat:

Fylkingen är text-ljud komposition !

Fylkingen är dans och improvisationsmusik !

Fylkingen är bildspel !

Tendensen, de senaste årtiondena, har också varit den att föreningen haft lättare för att införliva nya genrer än att avföra någon från dagordningen, vilket tydligt avtecknar sig i den expanderande konsertverksamheten sedan början av 1970-talet.

Det kan inte nog understrykas att Fylkingen inte är någon institution i egentlig mening. Trots både statligt och kommunalt stöd och ett nära samarbete genom åren med institutioner som Sveriges Radio, Moderna Museet, Kulturhuset, FST, ICEM, EMS, Rikskonserter m.fl. så är det de ideella insatserna från styrelse, produktionsgrupp och medlemmar som vidmakthåller verksamheten.

Det är också betecknande för Fylkingen, vilket flera fått uppleva som lagt ner år av möda (ideellt) på att utveckla verksamheten enligt den egna visionen av nuet, att bara efter några års bortovaro, finner man till sin förvåning att man knappt blir igenkänd av de aktiva som nu tagit över. Denna brist på sentimentalitet kombinerad med ett visst mått av historielöshe - det är de aktiva medlemmarna som bestämmer vad Fylkingen är och gör idag - är också en av de viktiga förklaringarna till att Fylkingen fortfarande existerar som en synnerligen livaktig förening.

Karl-Birger Blomdahl formulerade det kategoriska imperativet sålunda i sina hågkomster av tiden som ordförande: Plats för nästa generation !

Denna bok avser inte att ändra på detta sakernas tillstånd. Den är inte, i första hand, tänkt som monument, äreminne eller kulturhistorisk krönika, utan snarare som en visualisering i bokform av "a work in progress". Gunnar Larsson konstaterade redan 1959 i sitt förord:

"Att ge en historisk framställning av Fylkingens verksamhet hör emellertid framtiden till."

Även efter denna bok kan det konstateras att den historiska framställningen hör framtiden till... i lika hög grad som Fylkingen som organisation hör framtiden till. Försöken att sammanfatta, greppa, fånga och bena upp Fylkingen, överlämnar vi med varma handdukar åt våra akademiska musik- och konstvetare.

Det närmaste vi ännu kommit en historieskrivning om Fylkingen är Folke Hähnels förtjänstfulla artikel i Fylkingen Bulletin Nr 1 1966, som vi återutger i denna volym.

Folke Hähnel arbetade som journalist på DN, men han var också medlem i Fylkingen, och det har han gemensamt med de övriga artikelförfattarna som levererat texter till boken. Avsikten var att inifrån spegla de verksamhetsområden där Fylkingens konstnärer är verksamma idag.

Redaktionen fick motta en brokig samling texter; med allt från personliga hågkomster, kortare poetiska och essäistiska betraktelser, historiska kronologier till genomgripande kulturanalyser, vilket väl speglar det kulturella klimatet i kretsen kring Fylkingen.

Ryggraden i boken utgörs av konsertförteckningen 1933 - 1993 som upptar nära 1600 föreställningar och mer än 6500 verk. Här kan utläsas inte bara hur Fylkingen tjänat som ett fönster mot yttervärlden utan även som spridare av svensk experimentell musik och intermediakonst utomlands. I denna del ingår också ett åttiotal bildsidor med recensioner, affischer, fotografier, programblad, brev, vinjetter m.m. En kulturhistorisk exposé över 60 år med Fylkingen som prisma.

Detta hade inte varit möjligt att genomföra utan alla de tidningar, skribenter, och inte minst fotografer som följt föreningens verksamhet under åren. Redaktionen vill rikta ett stort tack till alla dessa bidragsgivare för deras tillmötesgående, igår och idag.

Är detta en Codex Fylkingen: - en klippbok om en spjutspetsformad kulturförenings långflygning i nuet...eller vad ?

Frågan är berättigad, - vad vill Fylkingen med denna kloss ? Kanske det som vi alltid har velat...

Den amerikanske pianisten och live-elektronik pionjären David Tudor som gästat Fylkingen många gånger (första gången redan 1958) fick nu senast vid 60-års jubileet 1993 en fråga av journalisten Max Wahlund:

"-Hur viktig är Fylkingen inom den experimentella musikens värld ?

- Oerhört viktig, genom den stora konstnärliga frihet som Fylkingen ger sina artister. Fylkingen är en av de få ställena i världen som inte kräver att få veta i förväg precis hur det skall låta."

...och kanske är det just detta vi alltid velat göra (också med denna bok) att överraska oss själva och vår publik.